Jag skriver detta inlägg 05:10 då jag inte har kunnat sova något i natt. Jag är en person som gärna vill vara stabil och ha kontroll över saker som händer i mitt liv och känna att man inte faller. Jag vill gärna göra ett intryck för andra att man är stadig som människa och inte sårbar. För visar man sig sårbar här i livet så kommer andra lätt att utnyttja det.

Det är så mycket som händer just nu runt mig och man känner att man inte längre hänger med. Jag är ju en individ i detta samhälle vilket innebär att jag liksom andra självklart också har känslor. Just nu känner jag hur jag lilla individen i detta enorma jord inte längre hänger med vad som händer och ser hur jag sakta men säkert håller på att förlora en av de finaste jag har. Jag känner hur man längre inte vet hur man ska hantera situationen och helt hjälplös och frustrerad.

Det känns som jag sitter på en biosal och ser hur allt bara faller samman och man kan inte komma in och göra någonting.

Men det handlar inte bara om att man har tappat all koll över vad som händer runt om utan viljan att behålla det man har.

Känns som jag själv har satt mig i denna situation då jag genom att tappa all kontroll låtit impulserna tagit över och på så sätt öppnar mig mer för en person än vad jag har tänkt mig i början.

Jag kommer ju ihåg när vi först träffades och jag ville ju styra mina känslor genom att inte visa mycket för jag visste att så fort jag tappar kontrollen över allt och visar för mycket och visar verkligen att denna person betyder jätte mycket för mig kommer detta skrämma iväg personen.

Lösningen blir nog att återgå till den person jag var för ett år sen och stänga av allt.

"Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
För ljus att nå. Så djupa sår 
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Men jag vänder om, än en gång
Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt"   -Daniel Adams -Ray